• Vårt budskap

    Vårt budskap

    Långa versionen

Ett framväxande globalt problemkomplex

Det finns idag en rad oroande tecken som tyder på att mänskligheten går mot en period av svåra påfrestningar. År 2007 kom en rapport från FN:s klimatpanel om hotet om en allvarlig global klimatförändring som följd av ökande koldioxidutsläpp. Ett förändrat klimat skulle – om det blev verklighet – genomgripande förändra villkoren för människans tillvaro på Jorden. Rapporten utlöste stort intresse inom medier och politik under en tid. Dess resultat förnekades av somliga, medan andra menade att situationen var allvarligare än vad som angavs. År 2008 inträffade en global finanskris som upptog både mediers och politikers intresse. Oron för de kortsiktiga ekonomiska problemen ledde till att uppmärksamheten på de långsiktiga och fundamentala problemen tonade bort. År 2011 inträffade nästa stora ekonomiska kris som än en gång blev dominerande för den mediala och politiska uppmärksamheten.

Redan år 2005 hade en annan viktig FN-rapport presenterats, Ecosystem andHuman Well-Being. Den handlade om att sextio procent av de nyttigheter, som Jordens ekosystem ”levererar” till människan, och som hon är beroende av för sin tillvaro, inte används på ett uthålligt sätt. Detta kan leda till att ekosystemen utsätts för bestående förändringar till stor nackdel för människan. Denna rapport utlöste dock inte samma intresse i medier och politik som rapporten om klimathotet. Idag förekommer få eller inga hänvisningar till denna oroande rapport.

Sedan 1990-talet har det funnits de som varnat för att epoken med billig, relativt lättillgänglig olja närmar sig sitt slut. Dessa varningar har intensifierats under 2000-talet. Några menar t.o.m. att kulmen för oljeutvinningen på Jorden redan är passerad. Denna fråga är föremål för ett återkommande intresse i medier och offentlig debatt eftersom det nuvarande systemet för energiförsörjning och därmed vår livsstil till så stor del bygger på att oljan är förhållandevis billig. Samtidigt kan man fråga sig om de återstående oljereserverna alls kan användas för energiutvinning med tanke på att det i så fall kommer att leda till ännu större utsläpp av koldioxid.

Teknikoptimister tror att ny teknik skall komma fram som löser energiproblemen. En del ekonomer tror – med ledning av tidigare erfarenheter – att nya resurser kommer att ersätta ”gamla”. Man kan trots detta inte utesluta möjligheten att mänskligheten inom en överblickbar framtid kommer att stöta på absoluta gränser för tillgången på viktiga resurser och då inte bara på energiområdet. Hittills har man räknat med att alla gränser för tillgängliga tillgångar är enbart relativa. Resursbristen skulle få dramatiska effekter på världsekonomin och det globala folkhushållet. Sammantaget framträder således en komplex global problembild. Om du vill läsa mer om problemet, gå till nummer 1 och 3 i listan på de föreslagna böckerna.

Den ekonomiska tillväxten i ett globalt hushållningsperspektiv Om man ser det framväxande hotet i ljuset av ett renodlat globalt hushållningsperspektiv (och det bör man göra) blir bilden än mörkare. En stor del av världsbefolkningen lever fortfarande under mycket svåra förhållanden, även om förbättringar skett i delar av världen under det senaste decenniet. Vi får också räkna med att världsbefolkningen kommer att växa ytterligare, åtminstone fram till år 2050. Standardlösningen på detta är att det gäller att driva på den globala ekonomiska tillväxten så att vi har råd att lösa problemen.

Återvunnen snabb ekonomisk tillväxt presenteras också som lösningen på de akuta och aktuella problem som drabbat delar av Europa, USA och Japan, i form av finanskriser och hög arbetslöshet. Uppslutningen kring den bedömningen är bedövande. Det är oroväckande med tanke på att en global ekonomisk tillväxt kan betraktas som positiv idag men i morgon leda till svårartade resurs-, miljö- och klimatproblem. Man kan därför se på ekonomisk tillväxt som en ”Döbelnsmedicin”. Den ger lindring för stunden men leder till att det sedan kan bli ”sjufalt värre” (efter Johan Ludvig Runeberg). Ständigt pågående ekonomisk tillväxt är således inte möjlig på grund av den principiella begränsning som finns när det gäller naturresurser. Trots detta är noll-tillväxt i sig ingen lösning på några problem, eftersom det viktiga är den ekonomiska verksamhetens inriktning och inte endast dess omfattning. Det är därför dags att finna nya sätt att se på de ekonomiska problemen. Ekonomisk politik borde till att börja med inriktas på att utveckla en långsiktigt stabil försörjning med livsnödvändiga produkter. Därefter kan en ekonomisk utveckling inom ramen för tillgängliga resurser ta vid. Idag finns en begynnande diskussion om tillväxtens problem. Om du vill ta del av den diskussionen, välj nummer 2,13,14,15 och 17  i listan på de föreslagna böckerna.

Dagens ekonomiska praktik och dess konsekvenser

Den ekonomiska praktiken karakteriseras idag av specialisering, koncentration till successivt större företag och koncerner, hög skuldsättning samt successiv överföring av manuella arbetsinsatser till maskiner eller till människor med små möjligheter att få goda löner och sociala villkor, ofta i avlägsna länder. Denna utveckling hänger samman med att transporter är oerhört billiga genom den hittills rikliga tillgången till olja och andra naturresurser. Därmed har det kunnat byggas ett gigantiskt industriellt maskineri där i princip allt skall kunna levereras – ”just in time” – till den som för tillfället är villig att betala. Detta i sin tur har medfört att störningskänsligheten i hela systemet har blivit mycket stor.

En annan allvarlig konsekvens av dagens ekonomiska praktik är att naturresurserna på Jorden successivt utarmas samtidigt som klimatet och miljön utsätts för påfrestningar. Detta hänger samman med att naturresurser betraktas som tillgångar som dagens människor kan förfoga över efter egna önskemål. Eventuella nackdelar för kommande generationer och för andra levande arter beaktas knappast alls medan nyttan för exploatörerna räknas. Trots att man klart kan konstatera att det förhåller sig på detta vis beaktas detta inte vid ekonomiska beslut.

En tredje allvarlig konsekvens av dagens ekonomiska praktik är att en global snedfördelning fortfarande består mellan olika människors möjligheter att tillgodose sina grundläggande behov. Denna skevhet kan inte utjämnas genom fortsatt ekonomisk utveckling av det slag vi nu känner. Det skulle förutsätta att det inte funnes begränsningar i tillgången på naturresurser. Om alla människor på Jorden skall få sina grundläggande behov tillgodosedda, krävs ett annat slags utveckling som innebär förändringar av sättet att producera och restriktioner för dem som idag förbrukar för mycket.

Finanssektorns roll i dagens problem

En ytterligare allvarlig konsekvens av dagens ekonomiska praktik är att bankerna har fått en särställning inom ekonomin där de i praktiken inte behöver ta ansvar för de risker de själva bidrar till att skapa. Detta exemplifieras med de enorma åtaganden som medborgarna tvingas till i krisdrabbade länder som USA, Grekland och Irland.

I det finansiella system som finns i den globala ekonomin idag skapas betalningsmedel genom skuldsättning. Ökningen av betalningsförmågan genom kreditgivning leder till att den totala skuldsättningen ökar och att priser och ekonomisk omsättning går i höjden. De finansiella institutens uppfinningsrikedom när det gäller att skapa nya finansiella ”produkter” tycks dessutom utan gräns. Detta leder till att den finansiella delen av ekonomin ökar mer än den reala ekonomi, som finansverksamheten ursprungligen skulle vara ett verktyg för.

Dagens ekonomiska praktik och frågan om rationella beslut

Dagens ekonomiska praktik och dess teoribildning tar inte hänsyn till naturgivna begränsningar för människans verksamheter. I den industriella utvecklingens tidiga skeden var sådana begränsningar inget principiellt problem utan sådant som kunde klaras av utan att vare sig samhällets eller ekonomins utveckling behövde ändras i grundläggande avseenden. Därför skulle dagens ekonomiska system kunna betraktas som rationellt, om det verkligen vore så att det inte funnes begränsningar för människans verksamheter eller om sådana skulle ligga mycket långt bort (vid tiden för nästa istid?). Men hur bestäms vad som är rationellt i en viss situation? Om det har den danske samhällsvetare Bent Flyvbjerg skrivit en uppmärksammad bok, Rationality & Power. Democracy in Practice(1998).

Flyvbjerg menar att det i varje situation finns mäktiga intressenter som kan påverka vad som uppfattas som ”rationellt”. Ju starkare den intressedrivna makten är, dess mindre betyder den verkliga rationaliteten. Detta är en grundläggande svaghet i moderniteten och den moderna demokratins sätt att fungera (s 2). Makten bestämmer inte bara vad som är rationellt utan också vad som skall betraktas som relevant kunskap, samt i sista änden hur man uppfattar den fysiska, ekonomiska, ekologiska och sociala verkligheten (s 36).

Om man tillämpar Flyvbjergs tes på samtidens ekonomiska tänkande och handlande, kan man konstatera att det existerar ett mäktigt intressekomplex som idag dominerar uppfattningen om vad som är rationellt och realistiskt. Komplexet består av finansiella och producerande företag som vill göra vinst, fackföreningar som vill höja de anställdas löner, politiker som vill ha ökade resurser för att kunna ”leverera” det som de tror väljarna önskar sig samt miljoner löntagare som gärna ser att deras reallöner stiger. Alla betraktar ekonomisk tillväxt som det medel som kan möjliggöra att de olika målen uppnås.

En helt annan tolkning av vad som är rationellt och realistiskt skulle utsätta de politiska beslutsfattarna för svåra beslutsdilemman, där de skulle tvingas att samtidigt hantera både akuta och långsiktiga problem. Sådana dilemman är ännu inte ens formulerade i politiska termer. De politiska partierna är tills vidare fokuserade på att kämpa om regeringsmakten och på att möta sina väljares uppfattning om vilka aktuella problem som bör prioriteras.

Medborgarnas möjligheter att ingripa i skeendet

I den rådande situationen blir medborgarnas roll i demokratiska samhällen avgörande för möjligheterna att öka beredskapen inför de hot som förefaller växa fram. Vad kan då du och jag som individer och medborgare i ett demokratiskt land göra?

Det första man kan göra är att fundera över det vi kallar den egna "existensförståelsen". Med det ordet menar vi hur vi som individer och som grupper uppfattar villkoren för vårt liv på Jorden. Det låter kanske svårgripbart men handlar om mycket konkreta ting: a/ villkoren för människans liv på vår planet b/ vårt förhållande till naturen och c/ meningen med vårt liv. Omprövningen kan ske individuellt genom läsning och reflexion eller i form av samtal inom en mindre grupp med syfte att nå fram till en ny existensförståelse.

En ny existensförståelse bör enligt vår mening bygga på 1/ insikten om att det finns absoluta (inte bara relativa) gränser för den globala materiella konsumtionen (om inte den insikten blir allmän, blir konsekvenserna för alla människor på medellång sikt ytterst allvarliga), 2/ insikten om att ett ännu växande antal människor måste finna möjligheter att inte bara få sina basala behov täckta utan att också kunna leva ett människovärdigt liv på denna planet (om detta inte accepteras, kan det leda till ständiga konflikter runt om på Jorden som kan göra detta sekel till ett ännu blodigare än det förra).

En ny existensförståelse innehåller vidare enligt vår mening insikten om att vi människor är en del av naturen. Det betyder att vi måste som andra arter samspela med naturen för att inte riskera vår överlevnad som art. Allas vår ekologiska nisch utgörs idag – sedan ekonomin globaliserats – av hela Jorden. Men är vi en del av naturen, måste vi också inse att vi liksom andra arter är utrustade med mekanismer som tjänar vår överlevnad på kort sikt, t.ex. hur vi reagerar på en omedelbar fara (genom flykt eller anfall). Däremot saknar vi mekanismer som hjälper oss att hantera hot som förefaller avlägsna i tid eller rum. Tendensen att vara negativt inställda till sådana artfränder som inte tillhör den egna "flocken" och att skilja mellan oss och "de andra" har förmodligen också med vår "djuriska" natur att göra. Vi bär alltså på arv som måste kontrolleras genom mänsklig klokhet och humanistiska värderingar. Här krävs därför ett nytänkande.

Begreppet "existensförståelse" har lånats från religionsvetenskapen (en religion är en typ av total existensförståelse). Med detta begrepp följer naturligen också frågor om livets mening. Det innebär att vi alla måste delta i reflekterandet och diskuterandet om hur man lever ett gott och meningsfullt liv under vår stund på Jorden inom de ramar som uppställs under punkten 1. Vi kan t.ex. inte längre sträva efter att maximera våra materiella tillgångar eller att maximera vår geografiska rörlighet. Här krävs i stället ett sökande efter nya livsmål som är förenliga med en ny existensförståelse.

Omprövningen av existensförståelsen kommer att ge upphov till en ny moralisk valsituation. Är jag beredd att acceptera att jag alltid måste se min egen konsumtion inom ramen för det begränsade utrymmet för den globala konsumtionen? Är jag dessutom beredd att samtidigt inse att många människor i världen idag inte kan leva på en mänsklig levnadsnivå och därför behöver öka sin andel av det begränsade globala utrymmet? Under denna moraliska prövning lurar enkla utgångar i populistisk anda (”inte har väl jag anledning att bry mig om hur en mängd för mig okända människor lever?”) eller i en kollektiv själviskhet (”låt oss slå vakt om vårt välfärdssamhälle, vad som än händer i andra delar av världen!”).

Det andra som du och jag kan göra är att börja fundera på hur sårbar vår egen nuvarande tillvaro är eftersom de globala problemen blir alltmer kännbara. Problemen kan ta formen av brant stigande priser på energi och mat, eller manifestera sig i knapphet på viktiga varor, i en energikris i stil med den på 1970-talet eller i skriande behov hos ett växande antal miljö- eller klimatflyktingar. För att minska den egna sårbarheten och öka den egna handlingsfriheten kan man börja med att reducera sina egna låneåtaganden och övriga skuldsättning och analysera vilka risker man löper i samband med en rejäl försörjningskris. Man kan fundera över vilka handlingsalternativ man faktiskt har. Det kan även vara fruktbart att tillsammans med andra börja skissa på nya försörjningsalternativ inom ramen för det som brukar kallas en ”social ekonomi”.

Det tredje som de flesta, i Sverige i vart fall, kan göra är att fundera på hur vi skall minska den påverkan på de ekologiska systemen som vår konsumtion förorsakar. Detta bruk ar kallas att minska sina ekologiska fotavtryck. Det är inte så lätt att få fram siffror på exakt hur stort detta avtryck är (även om det finns hjälpmedel på Internet). Redan ett grovt överslag ger dock vid handen att det inte finns tillräckliga resurser på Jorden för att alla i hela världen skulle kunna avsätta ekologiska fotavtryck lika stora som dagens svenska medelklass. Efter ett sådant konstaterande bör man konkret och konstruktivt fundera på hur man skulle kunna minska det egna ekologiska fotavtrycket. Det kan gälla bostadsstandard, matvanor, val av teknisk utrustning, geografiska rörelsemönster osv.

Man kan fråga sig om en sänkning av resursförbrukningen måste leda till förluster i välfärd och livskvalitet. Värderingar är subjektiva och livskvalitet kan inte mätas på något objektivt sätt. Det är därför klokt att avstå från definitiva bedömningar av de upplevda effekterna av en sänkt resursförbrukning. Det kan sannolikt bli en komplex blandning av både för- och nackdelar. Möjligen kan en sänkning av resursförbrukningen som delas av hela befolkningen på ett någotsånär likartat sätt lättare accepteras jämfört med en situation där upplevda ekonomiska orättvisor kvarstår eller förstärks.

Det fjärde som du och jag kan göra är att medverka till framväxten av en ny folklig rörelse som i organiserad form kan utöva påtryckningar på det politiska beslutsfattandet. Liksom Svenska naturskyddsföreningen och miljörörelser av olika slag lyckats föra in frågan om miljön på den politiska agendan skulle en sådan rörelse kunna spela en roll. Rörelsen skulle kunna företräda en helt annan ekonomisk-politisk rationalitet än den som dominerar i dag. De välutvecklade argumenten och engagemanget skulle kunna användas i syfte att förmå politikerna att öka beredskapen inför de stora globala problemen och mer aktivt söka lösningar på samhällets både aktuella och långsiktiga problem.

Ny existensförståelse

Ny existensförståelse

Ny ekonomi

Ny ekonomi

Ny etik

Ny etik

Ny livstil

Ny livstil

Ny politik

Ny politik

Ny teknik

Ny teknik

Nätverket Framtidsrealisterna

Den som vill komma i kontakt med oss som grupp, kan vända sig till info@framtidsrealisterna.se
Nätverket är sedan 2013 vilande men vi läser och svarar på mail.